Farmor Jenny

Jag hade tur nog att få träffa min morfars mor Jenny. Jenny föddes i September 1891 i Lilla Malma församling i Södermanland. Hennes föräldrar var Johan Winter (född 1851 Burs, Gotland) och Anna Segersäll (född 1854 Västra Vingåker, Södermanland). Johan, el. Johan som han också benämndes, var rättare på flera gårdar runt om i Södermanland och 1893 flyttade familjen från Lilla Malma till Hyltinge församling där han blev befallningsman på Björkhult under Sparreholm.

Anna och John

Jenny var nummer nio i en syskonskara av tolv barn. Utöver det så bodde även et par av syskonens oäkta barn hos familjen i Hyltinge.

En ung Jenny

1917 gifter sig Jenny med Osvald Johansson. Han arbetade vid Stavsjö Bruk i Kila församling, Södermanland, och hon flyttar hem till honom.

Jenny och Osvald 1917

1918 föds sonen Birger och samma år flyttar familjen till den gamla skolan, även känt som Stavsjö Torp no 64, vid sjön Stavsjön (idag precis vid macken vid E4:an). Två år senare föds sonen Rune (min morfar) och 1922 föds ytterligare en son som tyvär dör bara någon månad gammal.

Gamla skolan

Birger och Rune

Osvald engagarede sig i arbetarrörelsen och blev arbetarkommunens ordförrande. Han var också kassör i Metalls avdelning och till sist kommunalkassör. När barnen var vuxna och lämnat hemmet flyttade Osvald och Jenny till ett annat hus som tillhörde bruket och det har sedan dess kallats Osvaldsstugan.

Osvald coh Jenny framför Osvaldsstugan

Osvald och Jenny

Jenny var rätt bekväm av sig och sov gärna länge på mornarna. Sedan gick hon ned och ställde sig och skvallrade med grannfruarna för att sedan lägga sig igen innan Osvald kom hem från jobbet. Det var Osvald som fick sköta många av sysslorna i hemmet. När de åkte in till Nyköping ville Jenny fika på Konditori Prinsess, ett kondis som finns kvar än i dag och där jag faktiskt fikat.

Jennys favoritblomma var gladioler så det var en tacksam present att ge henne när hon fyllde år. Efter Osvaldstugan bodde de i Jönåker där de hade kommunhuset i lägenheten, större var inte kommunen på den tiden. Osvald gick bort 1966 men Jenny levde ända till 1989. Hon hann se nio av sina elva barnbarnsbarn.

Fyra generation: jag, mamma, morfar och farmor Jenny.

Här har det utökats med mina syskon Tommy och Mari.

Här är även min yngsta bror Boris med samt vår kusin Michael.

Tack vare släktforskningen så har jag kommit i kontakt med släktingar på farmor Jennys pappas sida. Då hade jag turen att hitta foton på Jennys farmor Lisa Westberg och det var inte svårt att se att de var nära släkt. Eller vad säger ni?

Elisabet (Lisa) Westberg 1825 - 1909

Fynd på Ancestry

Translation of the letter fruther down.

Då och då betalar jag för att få tillgång till material på Ancestry. Det jag då är mest intresserad av är att få tag på information om släktingar som emigrerat och så även denna gång. Det jag hittat på bara några dagar är helt fantastiskt. Jag har hittat info om utflyttade men även foton och brev från närmare släktningar.

Det roligaste är ett brev från min farfars morfar till en av sina döttrar. Det ger lite insyn i deras liv...

Personen som lagt upp det är ett barnbarns barnbarn till Tilda, mottagaren av brevet. Jag har skrivit till hen och hoppas nu att få kontakt.

Torarp June 28, 1915,

Dear Tilda!

Thank you for your letter.

Thank you for the good care you gave me. I have not answered you sooner so that I would be able to give you a more gratifying answer. The healing of my wound is coming along well but not more. It is now about an inch long. I got up on Midsummer's Eve and went outside a little without any discomfort, but a few drops of blood had seeped out, I also thought that the wound had widened but Emma ensured me that so was not the case, but then I sat down to be able to lay still until I could get up more securely.

Today I have been up most of the day but I cannot lean on the foot, I don't want the use it too much as long as the wound is open. Emma is at home apart for some hours a day when she ha work here in the village. Anna and Julius came home on Midsummer's Eve and left again on Midsummer's Day after Anna had been and heard the vicar Närbäck, something she has wanted to do since he came here. She liked his service a lot. I read the service of vicar Hyltén which he held in Bergunda church on Midsummer's Day. I thought it was rather good, it was, in my opinion, better than that of the Dean but you can think differently, both were in the paper (Smålandsposten).

Many, many, regards to you all, from your father.

P.S. Manne's horse is good but if he will get future issues nobody knows.